Munnen är rik på information. Eftersom det moderna mediasamhället bygger så mycket på språk har vi en tendens att glömma bort munkänslan. Istället har synen och hörseln fått en särställning som de två viktigaste sinnnena. Psykologen Zimmerman skriver till exempel om nervsystemet i ljuset av informationsteorin. Zimmerman publicerar en tabell som är intressant eftersom den inte stämmer med hur vår biologi ser ut.
Zimmerman tänker sig att ögonen är våra biologiska “bredband” som kan sända 10 miljoner bits/sekund. Psykologiskt kan vi dock bara uppfatta 40 bits/sekund från ögonen och 30 bits/sekund från öronen, menar han. Smak och lukt ligger långt efter: de har en beräknad psykologisk överföringshastighet på 1 bit/s var. Men om man räknar antalet nervtrådar så verkar det inte stämma. Av nervtätheten att döma är munnen rik på information. Den kan förmedla mer information än öronen eller ögonen.
Zimmermann, M. (1989). The nervous system in the context of information theory. Human physiology (pp. 166-173). Springer, Berlin, Heidelberg.
Munnen viktigare än ögonen
Vår kultur har inbyggda värderingar. Av våra fem sinnen står ögonen högst i rang. Gud symboliseras ofta som ett allseende öga. Ett gammalt judiskt ordspråk säger att ögonen är själens spegel. Filosofen René Descartes som levde på 1600-talet trodde att själen var kopplad till tallkottkörteln i hjärnan. Han illustrerade hur själen hängde ihop med ögonen via nerver. Men evolutionen som har skapat oss prioriterar annorlunda.
Vi kan leva utan både syn och hörsel, men inte utan mun. Munnen är rik på information. Den kombinerar smak, lukt och känsel och är därför vårt mest komplexa sinnesorgan. Om kroppen är själens tempel så är munnen dörren in, bevakad av tänder som är beredda att bita ifrån. Tungan får då symbolisera prästen som står i dörren och hälsar välkommen in. Tungan är så uppkopplad med nerver att den nästan är som en synlig del av hjärnan.