Öka blodflödet till hjärnan kan man göra genom att tugga hårt. Blodet genom halspulsådern syresätter både tuggmusklerna och hjärnan. Det betyder att när vi tuggar med kraftigt motstånd så ökar blodet i centrala delar av hjärnan. En produkt speciellt utformad för att ge bra tuggmotstånd användes vid en vetenskaplig undersökning. Resultatet visade att blodflödet ökade med 7-28% i de undersökta delarna av hjärnan när testpersonerna tuggade. Ökningen var störst i delar som koordinerar kroppens rörelser, mellan 25-28%.
Ju hårdare man tuggar, desto mer ökar blodflödet
Elastiska tuggummi kan användas för att öka blodflödet till hjärnan eftersom produkterna tuggas med molartänderna. Flera vetenskapliga rapporter bekräftar att tuggande med dessa tänder ökar blodflödet i hjärnan. Det finns också ett positivt samband mellan syresättning av blodet i hjärnan och muskelaktivitet i tuggmuskeln. En japansk studie kom fram till att ju hårdare man tuggar med tuggtänderna, desto mer blod i hjärnan.
Vad är det då som är så bra med att öka blodtillförseln till hjärnans centrala delar? Blodet ger syre och näring, till exempel till hippocampus där nya hjärnceller bildas. Du blir även pigg och alert av att tugga. CHEW PEER kan också ge bättre humör och göra så att du kan arbeta effektivare under kortare perioder. Och viktigast är kanske att undvika att drabas av allvarliga sjukdomar som demens och Alzheimers. (källa: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/34376281/)
Riskerna med JAWPEER är små, men de finns. Vi har satsat stenhårt på säkerhet. Därför är CHEW PEER gjorda av rent silikon. Den kemiska ryggraden i silikon är sand. Plaster är däremot uppbyggda av kolföreningar . Dessutom innehåller plast ofta mjukgörare (ftalater) som orsakar cancer hos försöksdjur. Silikon har funnit sedan 1940-talet och betraktas nästan som ofarligt. Idag finns det nästan överallt omkring oss. Silikon finns i bilar, datorer, köksredskap, leksaker, nappar, smink och bröstimplantat.
Stora silikonmolekyler är ofarliga
Silikonet i CHEW PEER består av jättelånga kedjor eller nät av molekyler. De kallas för polymerer och är elastiska. Polymererna bind samman av kisel (Si) som finns i sand, jordens näst vanligaste grundämne. Kiselbaserade polymerer är mycket inerta. Det betyder att det inte blandar sig med organiska ämnen. Om man skulle råka få i sig en bit silikon så går den därför rakt genom kroppens matsmältningssystem utan påverkan. För kemiska ämnen gäller generellt att ju mindre och lättare molekyler är, desto farligare. Materialet i CHEW PEER kontrolleras av ett oberoende vetenskapligt testlaboratorium. De gör en materialanalys och kontrollerar att inga små skadliga molekyler frigörs vid tuggning.
Alla nya material som JAWPEER provar testas av det statliga bolaget Research Institue of Sweden, RISE. I rapporten från oktober 2020 (201016) framgår att RISE inte hittar några linjära L3-L6 eller cykliska D3-D6 siloxaner i vårt material. Siloxaner är små molekyler som kan lagras i kroppen. I analysen från den 11 november 2020 jämför vi JAWPEERs olika modeller med CHISELL och JAWLINER. Produkt A är från CHISELL 2.0 REGULAR BITE medium och produkt B är JAWLINER Advanced.
Vi har alltså även analyserat andra aktörer på marknaden. Resultatet visar att deras produkter inte är lika rena. Kromatogramen visar en kurva över materialet. X-axeln visar på molekylernas storlek och Y-axeln visar mängden. Höga värden till vänster i kurvan betyder att det finns mycket små molekyler i provet. Alla CHEW PEER som testades var renare än konkurrenternas produkter. Vår svenska producent gjorde fel en gång vid tillverkningen. Det är den gråa produkten (nr 5) som vi aldrig skulle drömma om att sälja. Kromatogramet för nummer 5 är sist i dokumentet. Silikonet är inte rent. Därför är kurvan inte lika “toppig” som våra vanliga produkter. Men denna misslyckade produkt innehåller ändå mindre småmolekyler än konkurrenterna A och B. Riskerna med JAWPEER är alltså mindre än med konkurrenterna. CHEW PEER innehåller inga skadliga ämnen.
Hur olyckor kan undvikas
CHEW PEER är alltså gjord av rent silikon som testas av oberoende lab. Materialet är ofarligt. Men JAWPEER har även andra risker: vad händer om man sätter i halsen? Det är den allvarligaste risken. Vi har gjort allt för att undvika olyckor. Dels är materialets sådant att hjärnan känner att det inte bör sväljas. Dels är designen så att den inte kan täppa till luftstrupen. Men olyckor kan inträffa. Därför kan man använda en säkerhetslina av tandtråd. Säkerhetslinan fäster man i CHEW PEER och till exempel i ett knapphål. Man bör inte ha den som ett halsband. Tandtråd är vass. Om linan fastnar så kan den skada halsen. Detaljerade föreskrifter finns i instruktionerna som medföljer produkten.
Riskerna med JAWPEER minimeras om man följer instruktionerna
JAWPEER har många goda sidor, men det är inte bra att tugga för mycket. Om man är otränad kan musklerna bli överansträngda. Om man har ont i käken så bör man vara extra försiktig. Felaktig belastning kan nämligen förvärra problemen. Runt var tionde person har problem med smärtor i käken eller ansiktet. Å andra sidan kan problemen bero på att musklerna är otränade. Direkt efter måltid är det lämpligt att tugga. Då rengör man tänderna och ger magen saliv till matsmältningen. En halvtimme efter måltiden bör dock magsäcken få vara i fred.
Viktigt med god hygien
JAWPEER är en förvaringsask för god hygien. Det är viktigt att CHEW PEER förvaras säkert mellan tuggningarna. De ska inte exponeras för bakterier eller virus. Saliv dödar visserligen bakterier, men det hjälps inte om man tar i produkten med smutsiga fingrar. Därför innehåller JAWPEER instruktioner för säker hantering. Instruktionerna berättar hur produkten bör skötas hygieniskt. De visar också hur riskerna med JAWPEER kan minskas.
Plastiskt tuggummi skräpar ner. Vi människor tuggar 500 000 ton tuggummi varje år. Mycket blir skräp på gator och torg. Drygt tjugo procent av all nedskräpning i Sverige är tuggummi. Det är dyrt att ta bort och därför förbjudet i t.ex. Singapore. I Rom kostar det 1 Euro (10 sek) att ta bort ett enda tuggummi från gatan. I London kostar det 10 miljoner pund varje år att ta bort tuggumifläckar. Inför OS i London 2012 städade man bort alla tuggummin å innerstadens gator. Det var 100 tuggummin på varje meter väg. Stockholms stad har en person anställd för att ta bort plastiskt tuggummi. Drottninggatan kostar en miljon kronor att städa ren från tuggummi och det tar en dryg månad. Sen dröjer det inte länge förrän det är dags att börja om från början igen.
Plastiskt tuggummi inte bra för kroppen
Basen i plastiskt tuggummi (Gum Base) består av plast- och oljeprodukter. Det tar 20-25 år för naturen att bryta ned Gum Base, därför är det inte särskilt miljövänligt. Plastiskt tuggummi skräpar ner även i kroppen. De innehåller ofta konstgjorda sötningsmedel som sorbitrol, xylitol och aspartam. Sorbitol kan vara laxerande och för de som är allergiska mot aspartam är det livsfarligt. För hundar är plastiskt tuggummi också livsfarligt. Hundar tål nämligen inte xylitol. Många tuggar tuggummi för att få fräschare andedräkt, men de tillsatta smakämnena kan på sin höjd dölja den dåliga andedräkten. Det är saliven som gör andedräkten bättre. Salivutsöndringen är större om vi tuggar på hårdare material därför att då stimuleras spottkörtlarna mer. Därför får du bättre andedräkt av elastiska tuggummin.
Elastiskt tuggummi skräpar inte ner
JAWPEER säljer elastiskt tuggummi. Till skillnad från plastiskt tuggummi så klibbar de inte. De fastnar inte i asfalten och skräpar inte ner. JAWPEER ger prenumeranterna rabatt om de skickar tillbaka sina gamla använda produkter. De används för att tillverka nya yogamattor mm. Därför skräpar inte elastiskt tuggummi ner. Elastiskt tuggumi behåller samma form och tuggmotstånd. Därför kan det användas flera gånger. Ett enda elastiskt tuggummi har större tuggmotstånd än en hel ask (20-24) plastiska tuggummin. Vi tycker att våra produkter är minst 20 gånger bättre för miljön än plastiskt tuggummi.
Plastiskt tuggummi har sämre tuggmotstånd än CHEW PEER. Vanligtvis mäts hårdheten hos elastiska material i enheten Shore. I det här fallet ger plastiskt tuggummi inget utslag till skillnad från CHEW PEER. Därför ger det sannolikt mindre effekt på hjärnan än JAW PEER. Snart görs en undersökning av Karolinska Trial Alliance för att ta reda på om det stämmer. Försökspersonerna ska få tugga CHEW PEER och plastiskt tuggummi samtidigt som blodflödet mäts i hjärnan. Eftersom CHEW PEER är hårdare krävs större tuggkraft. Det borde även ge ökat blodflöde i hjärnan. Många studier som bevisar att det är bra att tugga. Dessutom upplever många att det är behagligare känsla att tugga CHEW PEER än plastiskt tuggummi.
Plastiskt tuggummi har sämre tuggmotstånd för att det är mjukt
Vanligt plastiskt tuggummi är väldigt mjukt jämfört med CHEW PEER och har nästan inget tuggmotstånd. Det betyder att man tuggar igenom gummit helt. Därför har man ofta använt hårdare tuggummin än vanligt för att påvisa goda resultat vid vetenskapliga tester. Hårdheten hos elastiska material mäts i skalan Shore A. Våra CHEW PEER är gjorda av ett material som är mycket hårdare än normala plastiska tuggummin. Det betyder att de ligger mellan 20-50 på Shoreskalan, att jämföra med plastiskt tuggummi som har 0 (noll) på samma skala. Därför är effekterna av att tugga plastisk tuggummi sannolikt inte lika stora på hjärnan.
Smaken kan distrahera hjärnan
En sak som gör effekten av CHEW PEER svår att jämföra med plastiskt tuggummi är smaken. Till exempel mätte en forskningsstudie hur olika tuggummismaker påverkade reaktionstiden vid ett Stroop-test. De som tuggade minttuggummi hade samma reaktionstid som de som inte tuggade alls. Men reaktionstiden för citronsmak var långsammare. Forskarnas bästa förklaring är att smaker påverkar delar av hjärnan som kan störa koncentrationen i frontalloberna. Citronsmaken verkar överbelasta hjärnan, vilket leder till en tillfällig försämring av kognitiva funktioner. Psykologistudenter på Stockholms Universitet undersöker nu skillnaden mellan CHEW PEER och plastiskt tuggummi i Stroop-test. Resultatet publiceras så fort undersökningen är klar.
Hjärnan uppfattar kroppen annorlunda än hur spegelbilden ser ut. Om man tittar på hur hjärnbarken hänger samman med de olika kroppsdelarna så blir det tydligt. Motor cortex (rött) utför rörelser medan Sensory cortex (blå) tar emot sinnesintryck. Det visar sig att en stor del av hjärnbarken är kopplad till ansiktet och munnen. Händer och fötter tar också mycket plats men resten av kroppen verkar inte vara lika viktig.
Experiment under hjärnoperationer
Det här har man kommit fram till genom experiment med patienter som opereras i hjärnan. Operationerna kan vara långa och patienterna måste vara vakna. Därför upplever de att det är trevligt med litet variation under tiden. När forskarna stimulerade hjärnbarken med svag elektrisk ström så upplevde patienterna det i olika kroppsdelar. Efteråt har forskarna kunnat rita en karta som visar var på hjärnans yta olika delar av kroppen känns.
Homonculus visar hur hjärnan uppfattar kroppen
Om man ritar hur hjärnan uppfattar människokroppen så ser den ut ungefär som Homonculus ovan. Med andra ord så blir den förvrängd. Men bilden stämmer inte helt. Till exempel borde figuren ha ännu större käkar och dessutom gapa mer. Munnens insida är nämligen enorm i hjärnan. Det gör att den kan fungera som kroppens laboratorium. Om vi vill undersöka någonting riktigt noga så stoppar vi det i munnen och tuggar på det. Det betyder att stora delar av hjärnan samverkar för att analysera föremålet.
Samverkan av olika sinnen i munnen kallas munkänsla. Med munkänslan kan vi avgöra vad som är ätligt och inte. Sensationer som värme, hetta, kyla och stickningar registreras på kemisk väg. Munkänslan uppstår genom en kombination av olika nerver i munnen och på tungan. Därför upplever vi saker bättre som vi stoppar i munnen. Munkänslan används tyvärr alltför sällan. Om du vill stimulera den så finns det nu en bra produkt: JAW PEER. Eftersom vi har olika tycke och smak så kan den innehålla olika stora och olika hårda CHEW PEER. Tanken är att du ska kunna hitta din egen favorit och sedan prenumerera på den om du vill.
Munnens starka koppling till hjärnan går via nerverna. Kranialnerverna är hjärntrafikens “motorvägar” som kopplar våra sinnen direkt till hjärnan. Vi har tolv par kranialnerver som syns på hjärnans undersida. Tjockast är Trillingnerven (Trigeminal). Trigeminal är framförallt kopplad till munhålan, till underkäken och överkäken. Det borde betyda att munhålan kan förmedla mer information än synnerven.
De tolv kranialnerverna och deras funktioner:
I: Luktnerven (olfactory) förmedlar dofter från luktceller i näsan. II: Synnerven (optic) ger oss synintryck via ögats ljuskänsliga tappar och stavar III: Ögats muskelnerv (oculomotor) styr de fina muskler som reglerar ögats ljusintag och synskärpa. IV: Ögonhålans nerv (trochlear) gör så att vi kan rulla och “himla” med ögonen. V: Trillingnerven (trigeminal) förmedlar känsel i ansiktet, tänderna och munhålan. VI: Sidtittarnerven (abducens) styr förmågan att titta åt sidorna. VII: Ansiktsnerven (facial) sköter mimik, läpprörelser och smak mm. VIII: Balans- och hörselnerven går till örat där den registrerar ljud och sköter balansen. IX: Tung- och svalgnerven är inblandad i tungans känsel, sväljreflex och salivproduktion. X: Vagusnerven styr stämbanden och kommunicerar med hjärtat, tungan och bukhjärnan. XI: Extranerven är den nerv som styr hals- o nackmuskler. XII. Tungmuskelnerven kontrollerar sju tungmuskler som styr vår talförmåga.
Nervkopplingarna berättar för oss vad som är viktigt för hjärnan. Lägg märke till att fem av de tolv kranialnerverna är sammankopplade med munnen på olika sätt, medan till exemel bara en av nerverna är kopplad till hörseln. Hjärnan prioriterar alltså munnen. Munnens starka koppling till hjärnan innebär att du kan stimulera hjärnan på ett enkelt sätt: genom att tugga CHEW PEER!
Munnen är rik på information. Eftersom det moderna mediasamhället bygger så mycket på språk har vi en tendens att glömma bort munkänslan. Istället har synen och hörseln fått en särställning som de två viktigaste sinnnena. Psykologen Zimmerman skriver till exempel om nervsystemet i ljuset av informationsteorin. Zimmerman publicerar en tabell som är intressant eftersom den inte stämmer med hur vår biologi ser ut.
Zimmerman tänker sig att ögonen är våra biologiska “bredband” som kan sända 10 miljoner bits/sekund. Psykologiskt kan vi dock bara uppfatta 40 bits/sekund från ögonen och 30 bits/sekund från öronen, menar han. Smak och lukt ligger långt efter: de har en beräknad psykologisk överföringshastighet på 1 bit/s var. Men om man räknar antalet nervtrådar så verkar det inte stämma. Av nervtätheten att döma är munnen rik på information. Den kan förmedla mer information än öronen eller ögonen.
Zimmermann, M. (1989). The nervous system in the context of information theory. Human physiology (pp. 166-173). Springer, Berlin, Heidelberg.
Munnen viktigare än ögonen
Vår kultur har inbyggda värderingar. Av våra fem sinnen står ögonen högst i rang. Gud symboliseras ofta som ett allseende öga. Ett gammalt judiskt ordspråk säger att ögonen är själens spegel. Filosofen René Descartes som levde på 1600-talet trodde att själen var kopplad till tallkottkörteln i hjärnan. Han illustrerade hur själen hängde ihop med ögonen via nerver. Men evolutionen som har skapat oss prioriterar annorlunda.
Vi kan leva utan både syn och hörsel, men inte utan mun. Munnen är rik på information. Den kombinerar smak, lukt och känsel och är därför vårt mest komplexa sinnesorgan. Om kroppen är själens tempel så är munnen dörren in, bevakad av tänder som är beredda att bita ifrån. Tungan får då symbolisera prästen som står i dörren och hälsar välkommen in. Tungan är så uppkopplad med nerver att den nästan är som en synlig del av hjärnan.
Tuggandet gör oss glada. JAW PEER påverkar belöningscentrum i hjärnan positivt. Skaparen av produkten heter Peer. Han började att ta fram en produkt för att träna käken: the jaw på engelska. Från början tänkte han att man skulle tugga för att få snyggare käklinje och ansiktsform. Det visade sig att den hade många fler effekter än han trodde. Intressanta saker hände när Peer började tugga.
När han stoppade in en prototyp till CHEW PEER och började tugga så blev munnen liksom glad. Det kändes som att den fick någonting att leka med, som en hundvalp som får tag i en rolig pinne. Tuggleksaken åkte runt på olika sätt utan att han styrde det medvetet, han tuggade på olika sätt med alla möjliga tänder. Det kändes som att munnen och tungan hade längtat efter någonting att tugga på och visste precis vad den skulle göra.
Att tuggandet gör oss glada kan bero på att det är en rörelse, och kroppen mår bra av att röra sig. Peer läste flera vetenskapliga rapporter om tuggning och insåg att det som gör munnen glad är tuggandets koppling till hjärnan. En studie beskriver till exempel att personer som tuggar tuggummi är mindre stressade. Forskarna tror att det kan hänga ihop med att tuggandet ger bättre blodflöde i hjärnan.
The view that started this business: Peer in the mirror a tired morning in January 2019
Bakgrunden till JAW PEER är vanlig manlig fåfänga. Det hela började en morgon när Peer såg sitt trötta ansikte i badrumsspegeln. Han betraktade sina begynnande rynkor, påsar under ögonen och hängande kinder. Peer gillade inte sin spegelbild. Ansiktet är den del av oss som omvärlden ser hela tiden, vårt personliga skyltfönster. Han bestämde sig därför att göra något åt saken och börja träna ansiktsmusklerna.
Peer märkte att något händer med hjärnan
Peer googlade “träna ansiktet”, “hur man får bort rynkor” och “träningsredskap för ansiktet” och letade runt på nätet. Enda produkten han hittade i januari 2019 var en stor boll. Den ville han inte tugga på. Därför tillverkade han en egen ansiktstränare och började använda den. Då märkte han att det hände något med hjärnan när han tuggade. Han blev nyfiken. “Det måste finnas ett samband”, tänkte Peer och började forska på saken. Så föddes idén på JAW PEER.
Bakgrunden till JAWPEER är fåfänga och nyfikenhet
Bakgrunden till JAWPEER är alltså fåfänga, slump och nyfikenhet. Den var ingen genial aha-upplevelse om vilken betydelse tuggandet har för hjärnan. Först gjorde Peer en prototyp och började träna ansiktsmusklerna. En dag använde han den samtidigt som han tränade hjärnan med appen Lumosity. När han ansträngde sig märkte att han att han började tugga intensivt. Samtidigt presterade Peer över sin normala förmåga och satte flera rekord. Han hade tur som upptäckte saken.
Dammsugarbelysningen blev inget världspatent
Första gången Peer gjorde en uppfinning hade han däremot otur. Han hade fått en superbra idé och skapat dammsugarbelysningen. Peer skulle städa på en mörk och smutsig vind och satte en stark lampa på dammsugarskaftet. Simsalabim! Ljuskäglan gjorde att han såg vartenda dammkorn i mörkret. Efter städningen var det jätterent. Men när Peer gick till Patent- och registreringsverket så fick han träffa en dryg tjänsteman som tog bort all glädje och entusiasm. Det dög tydligen inte som uppfinning. Därför blev det inget patent den gången.
Med JAWPEER är det skillnad. Både namn- och designpatent säkrade. Det tekniska patentet lämnades in sommaren 2020 och hålls hemligt till slutet av 2021. Det gör inte intrång i något existerande patent såvitt vi vet. Planen är att söka PCT-patent sommaren 2021 så att vi kan undersöka vilka marknader som är intresserade av produkterna innan vi bestämmer hur vi ska utvidga patentet.
